De flesta hundar älskar att använda näsan och spåra, vilket är ett roligt och givande sätt att aktivera sin hund. Hunden får lära sig att tänka självständig och lösa sin uppgift utan husse eller mattes hjälp och du kan tro att det formligen lyser av självförtroende ur ögonen på din hund när den står vid spårslutet med klöven i munnen!
De flesta hundar som gillar att spåra passar att tränas i viltspår. Det är en rejäl utmaning för dig och din hund att kunna följa ett speciellt spår, oavsett vad som händer runt omkring, i vilket väder som helst, i vilken terräng som helst och vilken tid på dygnet som helst. En utbildad viltspårshund ska kunna gå ett riktigt eftersök, dvs hjälpa till att spåra upp en skadeskjutet djur och de kan också används vid trafikolyckor där vilda djur är inblandade. För att få fram en bra och pålitlig viltspårshund så anordnar de flesta av SKK’s klubbar kurser och prov i viltspår. Tanken med proven är att de ska efterlikna ett praktiskt eftersök, terrängen ska vara varierande och av normal vilttäthet (mer om hur en tävling går till kan ni läsa längre ner på sidan).
Utrustning
- Spårsele
- Spårlina ca 5 meter
- Petflaska/diskmedelsflaska
- Snitslar att märka upp spåret
- Klöv av ex. älg eller rådjur
- Blod
Träna viltspår
Vad du behöver först och främst är en spårsele som passar hunden, en spårlina som är minst 5 meter, märk gärna ut ett streck på linan som visar 5 meter då man inte ska gå närmare hunden så att man inte stör den. En vanlig petflaska att ha blodet i, där du gör ett hål i korken, eller en ursköljd diskmedelsflaska, späd ut blodet med vatten ca fifty-fifty och det som blir över när du lagt färdigt spåret kan du frysa ner och spara till nästa gång. Snitslar kan du tillverka själv av klädnypor som du fäster plastband i olika färger, för att märka ut hur spåret är lagt, exempelvis kan du ha en färg på plastband vid raksträckor och en annan färg som du använder till vinklar, återgång och bloduppehåll. Och sist men inte minst en klöv av exempelvis älg eller rådjur som du knyter fast ett snöre i.
Börja med ett enkelt spår i en lugn och bra spårskog, beroende på hundens erfarenheter. Hunden kan stanna hemma under tiden du går spåret. Du kan börja med ett kort och rakt spår, utgå gärna från en skogsväg, gå rätt in i skogen ca 20-30 meter, dra klöven efter dig samtidigt som du droppar blod med ca 1 meters mellanrum (eller tätare om du vill i början). När du har bestämt dig var du vill börja spåret så sätter du upp en snitsel väl synligt, sparkar upp en fläck på backen som är ca 3 x 3 dm (vilket ska illustrera platsen där viltet har blivit skadat) också droppar du ordentligt med blod för att riktigt väcka intresset. Ta ut en väg som du tycker ser rak ut också beger du dig, kom ihåg att snitsla spåret. När du kommit till spårslutet så sparkar du upp en fläck på backen igen ca 3 x 3 dm och droppar lite extra blod där klöven ligger och knyter fast snöret med klöven runt ett träd (för du vill ju inte att t ex en räv ska hinna knycka klöven). Efter det så tar du ett låååångt kliv i sidled 90 grader går 20 meter, vänder 90 grader igen och går ut på skogsvägen du började på, det är viktigt att se till så att inte spåren in och ut ligger så nära att de kan blåsa ihop och förvirra hunden. I början är det extra viktigt att berömma översvallande när hunden kommer till spårslut för att den ska förstå att klöven är själva ”belöningen”.
Så här i början kan du låta spåret ligga ca 1 timme (om ett djur blivit skadeskjutet på riktigt så ger man djuret i regel tid att lugna sig och gå undan och lägga sig innan man låter hunden börja spåra), men så snart hunden kommit på vad den ska göra och börjar tycka att det är för enkelt så kan du låta spåret ligga längre och längre.
På väg till spåret ska hunden ha halsband på sig, spårselen sätter du på först när du kommit fram till spårstart. Sen kan ni tillsammans gå fram till spårstarten och ”undersöka skottplatsen”, genom att prata med hunden samtidigt som du pekar med handen och visar med lugn röst var spåret börjar, lägg gärna till ett kommando såsom exempelvis ”spåra” i samma stund den tar upp spåret. Ge hunden tid att i egen takt undersöka platsen. En del hundar kan första gången bli osäkra av blodlukten så låt dem i sin egen takt undersöka, det är ingen brådska, medan andra sätter full fart framåt med en gång, men så fort hunden börjar gå iväg i spårriktningen så berömmer du med låg, lugn röst. Den försiktiga hunden stöttas och uppmuntras medan man får lugna och dämpa den ivriga.
Det är viktigt att tänka på att du och hunden ska röra er lugnt och att du är lågmäld, skulle det vara ”på riktigt” så är det viktigt att inte störa och stressa det skadade djuret, därför ska en duktig viltspårhund gå i lugn takt så att du kan följa efter i lugn och ro. Glöm inte att beröm riktigt översvallande när hunden har kommit till spårslut, ta sen av selen och sätt på kopplet för att ytterligare förtydliga att man är färdig, kliv av spåret och gå tillbaka där ni lämnade bilen. Glöm inte att samla ihop snitslarna under tiden ni har spårat. Är ni flera som lagt spår, så tänk på att det ska vara minst 150 meter mellan, så att det inte finns någon chans att hundarna korsar över på fel spår.
Allt eftersom hunden utvecklas så ökar man på svårigheterna, göra längre spår, lägga in några 90-graders vinklar, kanske göra ett bloduppehåll på några meter där du bara drar klöven, osv. När man sen känner att hunden spårar säkert, håller nosen i backen, har ett lagom tempo och klarar av att även fast den kanske råkar tappa bort spåret vara koncentrerad nog att hitta tillbaka utan problem. En hund som tappar bort ett spår ska automatiskt börja ”ringa”, vilket betyder att hunden börjar cirkla runt i större och större cirklar tills den upptäcker spåret igen, DÅ är man kanske mogen att anmäla till ett viltspårsprov!
Man måste först starta i anlagsklass och få betyget godkänt (i anlagsklass får man bara godkänt eller icke godkänt) för att få starta i öppenklass. Spåret läggs med en klöv som man drar längs marken och en blodmängd på 3 deciliter oavsett klass som droppas på marken hela spåret utom bloduppehåll.
Anlagsklass
(spåret ligger ca 2-5 timmar innan hunden går det)
Spåret är sex hundra meter och lagt i fyra vinklar med bloduppehåll på en raksträcka, exempelvis så här, se nedan (bloduppehållet är streckat på bilden).
I båda klasserna börjar spårarbetet på samma sätt. Domaren visar var den fingerade skottplatsen ligger och åt vilket håll spåret går och man får då sätta hunden och själv gå fram och göra en s.k skottplatsundersökning. En del domare vill att man platsar hunden medan man undersöker spårstarten, därefter hämtar man hunden och påbörjar spåret.
Öppenklass
(Spåret ligger ca 12-24 timmar innan hunden går det.)
Samma spårlängd och antal vinklar som anlagsklass. Den ska även innehålla ett bloduppehåll på 15 meter, en vinkel med återgång på 15 meter (bloduppehållen och återgången är streckat på bilden) och 10 meter oblodat efter vinkeln och en oblodad ingång/utgång i vinkel 10 meter, exempelvis så här.
I öppenklass förekommer även ett skottprov innan spårets slut, så hunden måste vara skottfast. Att man skjuter beror på att man vill skapa en så verklig situation som möjligt. Domaren säger till en bit innan spårslutet att man kan stanna hunden. Man kan låta den sitta. Domaren går fram en bit i spåret och avlossar ett skott samtidigt som denne kollar hundens reaktion. Sedan visar domaren spårets riktning och spårarbetet ska då fortsätta till spårslutet.
I den öppna klassen kan hunden få ett första, andra, tredje eller inget pris. Om domaren anser att någon eller några ekipage är extra lovande så kan även han dela ut ett Hp (Hederspris) tillsammans med första priset i öppen klass eller det godkända resultatet i anlagsklass. Viltspårprovregler fastställs av SKK (Svenska Kennelklubben). På viltspårprov får alla hundar över 6 månader delta, även blandraser och oregistrerade hundar. Men för att hunden ska få ståta med titeln Svensk Viltspårschampion krävs tre stycken 1:a pris i Öppenklass på officiella viltspårsprov och dessutom lägst en 2:a i kvalitetsbedömning på utställning.
Att tänka på
Här tänkte jag ta upp lite saker som jag tycker man kan vara bra att tänka på. Något som är mycket viktigt är att lära hunden att vara självständig. I början så kan det hända att hunden vänder sig till föraren och ber om ”hjälp” när den tappar bort spåret, då är det viktigt att man inte hjälper hunden att återfinna spåret (självklart ska du som förare alltid veta var ert träningsspår går) men stå bara passivt stilla och låt hunden få intrycket av att du väntar på att den ska klara sig själv. Det tar inte länge så förstår hunden att i den här situationen så är det upp till den själv, det är nog också därför det är så bra för deras självförtroende. Skulle det nu vara så att du märker att hunden totalt har tappat bort sig och ingenting hjälper, se då till att på ett diskret sätt helst utan att hunden märker det lirka in den på rätt spår, för det ALLRA viktigaste anser jag i inlärningsprocessen är att hunden får en positiv upplevelse. Om den aldrig behöver misslyckas under inlärning så får man en väldigt säker, för att inte tala om självsäker spårhund!!
Det viktigaste är inte att träna en hund för viltspårsprov, det är mycket bättre att ha en bra spårhund. Träna därför olika spår, olika längd på spåren, olika terräng såsom tät sly, gammelskog, kalhyggen, myrmark, ängar, etc. Tänk även på att träna på att låta spåret korsa bäckar, korsa vägar, ja använd fantasin. Viktigt också att du upprepar övningarna under inlärningen, så att du är säker på att hunden verkligen har förstått och kommer ihåg allt ni tränat in.
Något ni snart kommer att märka är att det inte är speciellt svårt för en hund att följa ”färska” blodspår, vilket gör att att hunden tycker att det är så enkelt att den inte längre håller nosen mot backen utan sätter den i vädret och småspringer i spåret.
Det är då man måste bli finurlig och snabbt inse att man gör alldeles för lätta spår till sin hund, dra ner på blodmängden eller kanske ingen alls, se till att ni är flera som lägger spåren så att du och din hund inte behöver gå det du lagt, variera spårlängden alltifrån jättekort till jättelångt, ja använd fantasin och låt inte din spjuver till hund komma undan med att fuska. Då ni har en erfaren hund som vet vad som förväntas av honom så kan ni även prova att stoppa honom, leda tillbaka honom på spåret och kommendera ”spår” igen. Prova er fram vad som fungerar för er.
Farten är jätteviktig, passa på att träna massor på att hålla nere farten under inlärningen, ha ett kommando ni använder samtidigt som ni håller igen, för det är ju nu under inlärningen ni ska passa på att lära eran hund det ni vill, för sen när ni står där på viltspårsprovet då man absolut INTE får påverka hundens fart så kan ni inte bli irriterade ja, annat än på er själva! 😉 Och som i allt annat så är domare olika, en del tillåter att man berömmer hunden under tiden man går spåret, andra vill att man ska vara absolut tyst och inte påverka hunden på minsta lilla vis.
Uppdaterad senast april 2013